För att spå svensk konjunktur behöver du vidga vyerna

Tomas Pousette, chefsekonom på SBAB, tror att den svenska ekonomins inbromsning håller på att avstanna:

Kan det verkligen vara så att vi närmar oss botten i konjunkturen? Ja, året har i alla fall inletts hoppingivande. Inköpschefsindex (PMI), som är en ledande konjunkturindikator, stabiliserades eller steg i december i många länder. Det svenska inköpsindex et ökade både för industrin och för tjänstesektorn. Nivån på PMI är fortfarande låg men den faller inte längre.

Fjärde kvartalet förra året ser dock ut att ha varit riktigt svagt i den svenska ekonomin. Utrikeshandeln gav inte längre samma positiva bidrag till BNP-tillväxten som under tredje kvartalet och hushållens konsumtion gick på sparlåga. Även om konjunkturnedgången nu bromsas upp, så kommer Riksbanken att behöva stimulera ekonomin för att få upp resursutnyttjandet och säkerställa att inflationen inte blir för låg.

Det är naturligtvis inget fel i sig att kolla på inköpschefsindex i en analys av konjunkturen. Däremot saknar jag det globala perspektivet. Vår exportandelen utgör 50% av vår BNP (jämfört med ca 40% för genomsnittet i EU-27 och 13% i USA), varför vi såklart påverkas kraftigt av händelseutvecklingen i omvärlden om där sker större svängningar. Inhemsk efterfrågan är inte irrelevant, men det är svårt att leta efter externa chocker i vår egen PMI-kurva. Låt oss istället ta en titt på ett kinesiska inköpschefsindex från mitten av december:

Vi kan här urskönja en klart negativ trend (värden under 50 representerar kontraktion), även om det inte råder något fritt fall som under 2008 års finanspanik. Det finns många tecken på att likviditeten inom Kina börjar bli hårt åtdragen.

Den kinesiska aktiemarknaden befinner sig i en bear-market, som faktiskt totalt punkterat värdet på många mer spekulativa aktier – inte minst deras hypade Internetbolag. SINA och SOHU har tappat 67% respektive 55% av sitt börsvärde sedan i April. Om man mäter från exempelvis år 2001 har Shanghai Composite Index faktiskt backat från högstanoteringen det året. Vi har i princip en 10-årig lång sidgående marknad i Kina bakom oss, med undantaget från en hysteriskt spekulativ bull market under 2007. Under hösten 2007 fick jag förresten höra i fikarummet på Ericsson (där jag datakonsultade) av mina kollegor att alla givetvis borde satsa på detta framtidsland (Shanghai-indexet har nu backat 63% sedan toppen och därtill kommer antagligen en del avgifter för spararna som drogs med i masshysterin).

Som vi kan se ovan är årstrenden på den kinesiska börsen kraftigt negativ och ligger nu back 30% sedan i våras (man brukar definiera en bear-market som nedgångar på 20% för breda index som detta). Enligt kinesiska media sjönk nyhusförsäljningen i Beijing med 18,4% förra året och det finns liknande trender i många andra storstäder. Fallande tillgångspriser, både vad gäller aktier och lägenheter, är i sig symptomatiskt för bredare inbromsningar. Marc Faber belyste i en intervju nyligen att omvärlden underskattar både Kinas betydelse för världsekonomin samt även riskerna:

When you have an economy like China that becomes so big so quickly, you can have a more meaningful setback. If the U.S. economy grows at 3% or contracts that 3%, it has no impact on the price of copper to speak of….In the case of China, whether the economy grows at 10% or 5% as a huge impact on the demand for iron ore and copper and aluminum, steel and coal. The Chinese economy today has a much larger impact on the rest of the world than is generally perceived economically speaking.

Så om Kinas ekonomiska utveckling blir svagare kan vi räkna med sämre tider för många svenska företag. Även om de inte är vår största handelspartner i direkt mening, så har de allra störst inverkan på efterfrågan på industrimetaller och mycket annat som indirekt påverkar oss. Sveriges riksbank kan inte göra mycket för att förhindra en svagare global världsekonomi, som i sådana fall blir följderna om den nuvarande trenden fortsätter. Att sänka de redan mycket låga räntorna någon procentenhet kan i sig mildra en potentiell nedgång i inhemsk efterfrågan lite grann, men den rationellt underbyggda pessimismen blir sannolikt en större motkraft. Lägre räntekostnader för svenska bolag höjer inte ”resursutnyttjandet” som Pousette talar om för de exportkänsliga företagen. Däremot kan det förstås bromsa fallet i efterfrågan på bostäder (vilket vore bra för SBAB, som han företräder).