Aktieindex: jämför inte äpplen och päron

På Zero Hedge postades i förrgår ett inlägg om att Dow Jones indexet är lite missvisande för börsens avkastning.

Unfortunately, as many already know, the process of indexing is implicitly flawed in many ways – most importantly survivorship bias. If we compare the performance of the components of the Dow at the start of 2008 to the actual Dow index performance, there is a very significant divergence of around 7% (or around 900 points). This is actually understating the difference (as it is an average) as we note that 5 of the 30 names from 2008 have lost more than 70% of their value (GM, AIG, C, BAC, and AA) since January 2008 (averaging -88% among those).

För det första är Dow Jones Industrial Average inget avkastningsindex utan ett prisindex. Syftet med ett avkastningsindex är att visa hur pengar förräntar sig om de satsas på börsen (och därför inkluderas även utdelningar, m.m.). S&P 500 och DAX är exempel på sådana index. Dessutom är Dowen ett prisviktat index och därmed har bolagen med högst börsvärde inte större vikt än de mindre bolagen. Med andra ord har indexet inga ambitioner att berätta om hur det går för den “genomsnittlige aktiespararen”. Värdet med DJIA består i att det är ett av de äldsta indexen som finns och därför gör historiska jämförelser enklare.

Vad gäller “överlevnadsfaktorn” är den inte nödvändigtvis så assymetrisk som man vill få det till. Det är sant att många företag hamnar i problem och så småningom går i konkurs. Men samtidigt kommer nya bolag i medvind att tas in i indexet och deras avkastning innan införseln räknas inte med här. Om Citigroup, Bank of America och JP Morgan går omkull i en kommande ekonomisk domedag (vilket jag personligen tror) ska vi komma ihåg att bolag som Barrick Gold och Newmont Mining antagligen kommer att mångdubblas i värde och därför så småningom tas med i DJIA. Lösningen på dessa “mätproblem” är helt enkelt att istället studera utvecklingen för bredare aktieindex vars komponenter är viktade efter börsvärde. Där ger “in-och-ut-fladdret” för de minsta bolagen ingen större påverkan på totalsumman.

Slutligen: termen “survivorship bias” används inte helt korrekt här. Den syftar egentligen till hur fel det kan bli när man mäter avkastningen för en samling objekt som är utvalda i efterhand. Vi vet exempelvis inte exakt hur bra börsen egentligen gick på 1800-talet, eftersom ingen satt och sammanställde index då. Idag får vi försöka rekonstruera sådana index genom att leta upp historiska aktiepriser (vilket tenderar till att exkludera förlorarlistan av olika anledningar). Ett annat exempel på när survivorship bias kan ge oss ett felaktigt intryck är när vi beskådar historiken för olika fondförvaltare. De kan ofta peka på att de flesta av deras fonder går bra – men det kan i sin tur bero på att de sämsta blev nedlagda eftersom kunderna tröttnade på dem och tog ut pengarna.

Ibland får jag känslan av att de har lite väl många olika skribenter bakom signaturen Tyler Durden. En del av dem är mer pålästa än andra.